Skydda skolan från målträngsel

I måndagens sammanträde med kommunfullmäktige behandlades en S-motion med yrkandet att “samtliga nämnders verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser ska innehålla ett avsnitt om hur nämnderna arbetar utifrån det ungdomspolitiska programmet”.

Det låter fint och behjärtansvärt. Den som läser det ungdomspolitiska programmet finner dock att detta är ett väldigt övergripande dokument, med tämligen fluffiga formuleringar kring ett antal ambitioner att sträva mot. Men dokumentet innehåller inga mätbara mål, som är möjliga att på ett distinkt sätt förhålla sig till, stämma av och följa upp. Det uttrycker som sagt övergripande ambitioner.

Nämndernas verksamhetsplaner ska å andra sidan tjäna som styrdokument för verksamheterna. Jag är mycket stolt och nöjd med skolnämndens nya verksamhetsplan. Den fokuserar kring fyra målområden; Maximal utveckling och stimulerande lärande, trygg arbetsmiljö, reellt inflytande för elever och föräldrar samt stor valfrihet för dessa. Måluppfyllelse ska mätas utifrån ett större antal mätpunkter. Dessa utgörs delvis av betyg och resultat från nationella prov, men också på enkätsvar om hur elever och föräldrar upplever och värderar bland annat tryggheten i skolan, kommunikationen mellan skola och vårdnadshavare osv.

Så ska styrning och uppföljning utövas, menar jag. Nämnden ska svart på vitt kunna läsa ut vilka områden och enheter som är framgångsrika och var och vilka som uppvisar brister. Utifrån detta ska kvalitetshöjande åtgärder beslutas och vidtas på olika nivåer i organisationen.

Skolan har sedan kommunaliseringen tyngts av lokalt beslutande mål, direktiv och riktlinjer. Detta vid sidan om de statliga målen, som främst rör kunskap och som därför är dem som ska prioriteras. Målträngseln har lett till problem för chefer och rektorer. Vilka ska de förhålla sig till? Vems mål ska främst uppfyllas? Hur hanterar man konflikter mellan nationella och lokala mål? Som chef och arbetstagare är det då inte lätt att se skogen för alla träd.

Detta vill jag råda bot på. Statens och kommunens ambitioner och mål måste gå hand i hand. De måste vara klara och tydliga och begränsade i sitt antal, så att de går att överblicka, ta till sig och arbeta med. En prunkande skog av allehanda, diffusa mål leder inte skolan i någon riktning. Den gör heller inte de ansvariga politikerna särdeles mycket klokare, för det är omöjligt att tydligt redovisa måluppfyllelse kring luddiga mål.

Min bild bekräftades av Skövdes rektorer. Ungefär precis som jag ovan skrev, var vad de sa till mig och skolnämndens vice ordförande Johan Ask (S) när vi för första gången mötte dem vid en konferens i Mullsjö förra vintern. Jag förstod och tog till mig budskapet. Johan kvitterade det också. Men med motionen och inläggen i fullmäktige visade han att han ändå inte riktigt var med på noterna. Det förvånar mig, eftersom jag anser att han är en förnuftig karl.

Nedan följer en liten filmsekvens från måndagens drabbning. Jag tänkte först förhålla mig passiv och låta fullmäktige avfärda frågan. Men så blev jag ifrågasatt av Anita Andersson (S) och fick leverera batalj!