Släpper C fram en socialistisk regering?

Jag har sett Sveriges riksdag rösta för misstroende för statsminister Stefan Löfvén (S). Därefter har jag följt statsministerns pressträff. Som väntat aviserade inte regeringschefen något extra val. Om han hade velat spela det kortet hade han naturligtvis gjort det före dagens omröstning i riksdagens kammare och på så vis sluppit förödmjukelsen att bli den förste svenske statsministern att på detta vis underkännas av parlamentet.

Nu väntar högst sannolikt talmansrundor. I kulisserna bakom samtalen över talmannens kaffe och olika småkakor kommer det givetvis nu ske en febril, politisk aktivitet. Stefan Löfvén kommer givetvis göra allt för att säkra sitt regeringsunderlag. Det innebär att Vänsterpartiet behöver blidkas och på något vis sys in i maktkonstruktionen.

Vänsterpartiledaren har tröttnat på att vara knähund och att med sina röster hålla regeringen under armarna, utan att få någon politisk utdelning. Samtidigt har Centerpartiets partiledare Annie Lööf gång efter annan bedyrat att V inte är ett parti man kan samtala med och än mindre förhandla med. Stefan Löfvén behöver både V och C för att åtnjuta erforderligt stöd i riksdagen för sin S-MP-regering. Detta är ett moment 22. En lösning på det förutsätter att antingen V eller C lämnar intagna positioner.

Nu lär då blickarna riktas mot Annie Lööf, partiledaren som ridit på höga hästar och upprepat att hon vare sig kan samtala med SD eller V. Med detta har hon sträckt långt finger åt över en fjärdedel av valmanskåren och fram tills nu lyckats kortsluta och blockera parlamentarismens mekanismer. Märkligt nog har hon visat samma höga svansföring i den sakfråga som skenbart fört riksdagen fram till dagens misstroendeomröstning. Senast i sin röstförklaring i riksdagen idag tog hon ifrån tårna för att bedyra vikten av genomförandet av marknadsmässig hyressättning i den nyproducerade delen av hyresbeståndet.

Själv menar jag att en ökad marknadsmässighet vore välkommen på den havererade, svenska bostadsmarknaden. Men det förslag, som faktiskt inte ens är ett förslag, som nu är föremål för utredning vore långt ifrån Lösningen på problemet. I själva verket är det något som förvisso kan få någon liten effekt för bostadsproduktionen i de överhettade storstäderna. Men det är främst där. För oss i landsbygden, som Centerpartiet ännu brukar hävda är sitt hjärteområde, kommer en sådan reform göra varken till eller från för hyressättning och bostadsbyggande.

V-ledaren Noshi Dadgostar har varit tydlig med att hon står till villigt förfogande för att lotsa en ny S-ledd regering genom riksdagen. Hon ”sträcker ut en hand” till Stefan Löfvén. Statsministern lär ta emot den med värme. Frågan är då hur centerledaren ska förhålla sig till samma hand? Är hon beredd att fimpa den hyresreform som hon senast idag har beskrivit som väldigt väsentlig? Eller är hon beredd att ge V inflytande, trots att hon upprepade gånger har deklarerat att hon inte avser att ta i vänsterpartister ens med tång?

Det är nu ytterst Centerpartiet som avgör om en socialistisk regering ska få fortsätta att styra Sverige. Om Annie Lööf ska ge fortsatt lejd för Stefan Löfvén förutsätter det eftergifter till eller rentav medgivande av inflytande för Vänsterpartiet. Det kräver omfattande reträtter från de linjer som centerledaren hittills menat vara omöjliga att backa från. Det ska bli intressant att följa hur Lööf ska tygla den kniviga situation som hon har försatt sig i. När man rider på höga hästar faller man ju hårdare om man trillar av.