Slava Ukraini

Blogginlägg

När detta skrivs är det en knapp timme kvar av den 24 augusti. Det är idag ett halvår sedan det vidriga ryska angreppet på Ukraina inleddes. Denna dystra halvårsdag sammanfaller med Ukrainas självständighetsdag. Det plågade, krigshärjade Ukraina firar idag 31 år av självständighet från det Ryssland som nu med våld försöker återta kontrollen och återupprätta förtrycket.

Dessbättre har ryssarna kört fast. Det krigsföretag, som enligt planen efter några dygn skulle ha tvingat Ukraina på fall och till underkastelse, har kört fast. De ryska förbanden är bundna i östra Ukraina. De tar inte terräng. De gör inga militära framsteg. Det enda de åstadkommer är död och förstörelse av civila liv, bostäder och strukturer. Så agerar en rutten skurk- och terrorstat.

Jag är varm förespråkare för ett utökat svenskt stöd till Ukraina. Ukraina är och vill vara en del av det fria, demokratiska och liberala Europa. Den fria världen måste gemensamt göra ansträngningar för att hålla auktoritära och aggressiva regimer stången. Det är en viktig uppgift och en omfattande ansträngning som kräver fasthet, målmedvetenhet och samarbete. Om vi misslyckas eller ger upp riskerar andra och fler nationer i förlängningen möta Ukrainas öde.

Att Sverige äntligen är på väg att bli medlem av NATO är enormt viktigt. NATO är först och främst en allians för kollektivt försvar. Förutsättningarna för att med framgång försvara länderna i Östersjöregionen förbättras avsevärt när de nordiska länderna förenas i en och samma allians med en gemensam försvarsplanering.

Men NATO är också en arena för att samordna insatser och åtgärder till stöd för Ukraina. Omedelbart genom medlemsländernas stöd i form av materiel, ammunition, utbildning och underrättelser. Men också genom den avskräckande effekt som ett potent NATO har på skurkregimen i Moskva. Med ett utvidgat NATO kompletteras EU:s viktiga politiska dimension med militär styrka. Styrka och kraft är signaler som den ryska regimen uppfattar och förstår.

Energi är makt. Att EU utvecklar en gemensam, robust energipolitik som komplement till den redan gemensamma elmarknaden är, som jag ser det, ytterst väsentligt för att vrida energivapnet ur den ryske diktatorns händer. Ett viktigt svenskt bidrag vore att återuppbygga tillförlitlig kärnkraft i vårt land. Om detta handlar bland annat den nu pågående, svenska valrörelsen. Men allt det där kommer att ta tid. Under de närmaste åren sitter den ryske diktatorn med trumf på hand. För genom en aningslös energipolitik har EU-länderna gjort sig beroende av rysk gas. Krisen har förstärkts av en lika aningslös och omotiverad avveckling av kärnreaktorer i både Tyskland och Sverige.

Nu stundar en prövningens tid för Europa. Elen kommer i vinter att nå kostnadsnivåer som vi knappt kan föreställa oss. Det kommer att få stor påverkan på ekonomierna i Europa. Återstår att se hur stor och hur allvarlig. Förmågan att hantera energikrisen kommer att bli avgörande för motståndet mot den ryska krigföringen. EU-länderna måste stå fast och hålla ihop. Inte vackla, inte ge vika och inte söka förhandlingar och överenskommelser med den förkastlige angriparen i Moskva. Då har vi förlorat. Då har vi svikit Ukrainas modiga och rättfärdiga kamp.

Slava Ukraini!

Tappade uppkopplingen