Stöld och förbannad dikt

Ebrektsbagen

I veckan meddelade det ena av Sverigedemokraternas två konkurrerande ungdomsförbund att det kidnappat både namn och emblem för föregångaren till det som idag är Moderata Ungdomsförbundet, MUF. “Ungsvenskarna” kallar sig den av ledningen sanktionerade ungdomsfraktionen i Sveriges mest toppstyrda parti. Denna stöld är sunkig, precis som stölder brukar vara. Dessutom är det hela väldigt historielöst.

De riktiga Ungsvenskarna bildades 1934. Det är längesedan. Mina föräldrar var inte ens födda. Det är både anmärkningsvärt och tragikomiskt att företrädarna för ett år 2015 nybildat ungdomsförbund avskärmar sig från sin samtid och den verklighet som dagens unga lever i och istället letar bland och plagierar namn som deras mor- och farföräldrar kanske kan identifiera sig med. Eller kanske rentav mor- och farföräldrarnas mammor och pappor. 1934 fullbordades Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland när rikspresidenten von Hindenburg avled. Benito Mussolini varit Italiens regeringschef i 12 år och Josef Stalin hade varit Sovjetunionens i tio. Fem år senare skulle världen sättas i brand i det andra världskriget.

Världen och Sverige var märkt av den stora depressionen. Den djupa ekonomiska nedgången skapade grogrund för de politiskt extrema rörelsernas framväxt. Händelserna och stämningarna i omvärlden präglade såklart även Sverige. Några lät sig charmas av diktatorernas handlingskraft och förledande, enkla budskap och andra lät sig imponeras av stöveltrampet. I Sveriges Nationella Förbund (SNF), som var ett gentemot Allmänna Valmansförbundet (AVF, Moderata Samlingspartiets föregångare) fristående ungdomsförbund, vann de förledda majoritet. Förbundet slog in på en radikal, fascistisk politisk och organisatorisk linje. Brytningen mellan AVF och SNF var brysk och oundviklig. Flera distrikt inom SNF tog också avstånd från den destruktiva inriktningen och istället grundades Ungsvenskarna som en integrerad del av AVF:s partiorganisation. Ungsvenskarna blev därefter Högerns Ungdomsförbund (HUF) och sedemera Moderata Ungdomsförbundet (MUF) när moderpartiet bytte namn 1946 och 1969.

Det är denna historiska konfrontation som SD:s partiledning vill skapa referenser till. Demokraternas, förespråkarnas av parlamentarismen och de konservativas kamp mot diktaturvurmarna och fascisterna. Parallellen haltar emellertid. SNF var en fristående organisation. Det numera av partiledningen bannlysta Sverigedemokratiska Ungdomsförbundet (SDU) var – eller är möjligen formellt ännu – en del av SD:s partiorganisation. SD grundades på 80-talet på en värdegrund liknande den som Allmänna Valmansförbundet 1934 distinkt tog avstånd ifrån. Det slarviga plagiatet och den tarvliga historierevisonen är blott ett ytligt och genomskinligt PR-projekt inom ramen för SD-ledningens strategi att fjärma sig från bilderna av skränande män i fåniga partiuniformer, vevande med järnrör samt de återkommande hatiska utfallen (senast var det väl någon partiföreträdare som ville upprätta och bemanna en kulspruta på Öresundsbron?) och istället framstå som ett någorlunda normalt parti.

Jag gick med i Moderata Ungdomsförbundet 1988 som sjuttonåring. Jag gjorde det efter att ha beställt och läst Socialdemokraternas, Folkpartiets, Centerns och Moderaternas partiprogram. Jag trodde fram tills dess att jag var sosse. För det var min farmor och farfar och de var båda mycket älsk- och hedervärda människor. Jag minns än idag den nästan andliga känslan av uppvaknande när jag i mitt gossrum med stigande förtjusning betade av textmassorna från pärm till pärm i Moderaternas program med ljusblått omslag. Jag var övertygad!

Jag minns den stolthet jag bar MUF:s emblem – Engelbrektbågen – i kavajslaget. Det sades mig att kedjan stod för kontinuiteten och konservatismens länk till tidigare och kommande generationer. Att de tre kronorna stod för Sverige och kärleken till och ansvaret för vårt fina och älskade hemland. Att armborstet var frihetshjälten Engelbrekts vapen och symbol. Frihet är det bästa ting! Jag och mina vänner i MUF verkade också i den andan och vi såg oss som frihetskämpar mot den tidens begränsande samhälle där det socialdemokratiska maktinnehavet var kompakt och tycktes vara evigt.

Möjligen var Engelbrektsbågen vid mitt inträde redan formellt avskaffad som officiell logotype. Jag är osäker på det, men jag minns att vi i den officiella kommunikationen använde något om vi kallade “MUF-stapeln”. Det var en grafisk produkt som var omöjlig att omsätta i märken och knappar. När ungdomsförbundet i början på 90-talet bytte logga till ett kringelliknande M var jag en av flera som motstod nyordningen och som med bibehållen stolthet fortsatte att bära den vackra Engelbrektsbågen.

Kan man då dra någon parallell mellan det som vi upplevde, tänkte och kämpade för där och då, för sisådär 25 år sedan, med det som plastvarianten av “ungsvenskarna” – SD-ledarens förlängda arm – står för idag? Nej, knappast. Låt mig avslutningsvis ge exempel på några djupt ideologiskt rotade politiska konfliktområden mellan oss som var ungmoderater då (och som alltjämt är moderater nu) och dem som är plastiga “ungsvenskar” och Sverigedemokrater idag.

  • Vi dåvarande ungmoderater var (och vi nuvarande moderater är) övertygade om den enskilda människans unika värden och okränkbarhet. Vi vände oss och vänder oss emot kollektivistiska system och lösningar där individer tvingas in i perspektiv av grupper, etniciteter, och klasser. Sverigedemokraterna är däremot svensk politiks främste bärare av idén att dela in människor i “vi och dom”.
  • Vi dåvarande ungmoderater var (och vi nuvarande moderater är) övertygade om att den friheten och det ansvar, som vi menar ska tillerkännas individen, också innebär rätten för kvinnor att avbryta en oönskad graviditet. SD vill beskära den rätten, genom att begränsa tiden då kvinnan själv får besluta om avbrott, från 18 till 12 veckor. Sex veckor är viktiga när det handlar om för en ung flicka att fatta ett alldeles oerhört svårt, viktigt och känslosamt beslut.
  • Vi dåvarande ungmoderater var (och vi nuvarande moderater är) övertygade Europa- och frihandelsvänner. MUF och så småningom också Moderaterna drev ivrigt frågan om medlemskap i dåvarande EG (nuvarande EU). Vi villle och vill ge rörlighet åt människor, varor och tjänster. Sverigedemokraterna är däremot ett djupt EU-fientligt (en ståndpunkt de för övrigt delar med det andra ytterlighetspartiet Vänsterpartiet) och protektionistiskt parti. Ett parti som för en politik, som om den fick inflytande, skulle sopa undan benen på Sverige som ett av de mest exportberoende länderna i världen.
  • Vi dåvarande ungmoderater var (och vi nuvarande moderater är) övertygade om att vi delar värdegemenskap med västvärldens öppna, demokratiska och marknadsekonomiskt inriktade länder. Vi drev och vi driver ännu en av övertygelse grundad kamp mot allt vad diktaturer heter. Sverigedemokraterna är å andra sidan despoten Putins förtrogna och försöker i Europaparlamentet förhindra kritik mot och ifrågasättande av dennes diktatoriska politik och maktutövning. Sverigedemokraterna är, återigen tillsammans med den svenska vänstern, motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato; de demokratiska staternas främsta och yttersta säkerhetsgaranti.

I mina gömmor har jag min gamla Engelbrektsbåge sparad och förvarad. Ett vackert tecken i metall. En symbol för ansvar, frihet, liberalkonservativa idéer och kristen värdegrund. En symbol som burits av flera generationer unga människor som förenats i sin övertygelse om den enskilda människans unika kraft och möjligheter samt vikten av att tygla och avgränsa politikens inflytande och makt över individen. Vi bar den i vår demokratiska kamp för friheten. Vi bar den i vår fejd mot socialismen och kollektivismen.

Vår symbol är nu kidnappad av J Åkessons juniora lakejer. Det är skamligt och det är uselt! Tilltaget är obildat och det är historielöst! Jag uppmanar SD att skapa sina egna symboler. Alternativt att återvinna andra från det 30-tal som partiet tycks uppehålla sig vid och inspireras av. Men låt Engelbrektsbågen vara det den varit, det den är och det den ska vara; symbolen för frihetliga och anständiga värden utifrån synen på människan. Oavsett hennes härkomst.

2 kommentarer för “Stöld och förbannad dikt

  1. Hej Anders,

    Minns jag rätt så är svaret på din fundering kring Engelbrektsbågen kontra “stapeln” är att den förra var förbundets emblem och användes endast i formella sammanhang och i praktiken endast internt. Stapeln var vår logotype och var den som användes i all extern kommunikation. Vi hade dessutom begreppet/logotypen “unga moderater” i text och med tre måsar snett ovanför texten under 80-talet. Sedan kom “kringlan” runt 1989-1990 och jag tror att sedan dess har väl inte bågen använts annat än på jubileumsböcker. Se t.ex. Jacob Brobergs 60-årsbok vi tog fram 1994.

    Endast kompletteringar från minnet. Delar till fullo hela din analys.

    Mvh

    Niklas Kristoffersson

Kommentering avstängd.