Sverige behöver cement

I början på månaden meddelade Mark- och miljödomstolen att den avvisar Cementas ansökan om förnyat tillstånd för brytning av kalksten i företagets befintliga täkter vid Slite på Gotland. Beskedet kom oväntat. Företaget har brutit kalksten i området i över hundra år. I januari 2020 gav Mark- och miljödomstolen också klartecken för fortsatt brytning för perioden 2021-2041. Men detta beslut kom att överklagas, bland annat av två statliga myndigheter. Tre och ett halvt år efter att Cementa lämnade in sin ansökan är situationen nu akut. 75 % av Sveriges samlade cementtillverkning av cement stryps och upphör obönhörligen till hösten om det senaste domstolsbeslutet vinner laga kraft.

Cement behövs för att tillverka betong som är väsentligt för att bygga bostäder, skolor, sjukhus, vägar och övrig infrastruktur, men också för att stabilisera schakt och gångar i landets gruvor. När cementproduktionen från en dag till annan upphör får det enorma konsekvenser. Berörda branscher beräknar att 200 000 – 400 000 arbeten hotas och att varslen, om ingenting görs åt sitatonen, kommer att börja läggas redan efter sommaren. Det kommer givetvis att få mycket omfattande och oerhört negativa konsekvenser för den svenska ekonomin. Tillväxten kommer att utebli. Bara byggbranschen står för 11 % av Sveriges BNP idag.

Andra konsekvenser är givetvis att bostadsbristen lär öka ytterligare, när byggnationerna upphör på grund av materialbrist. Enligt branschen kommer det att ta många år innan man kan tillgodose det svenska behovet av cement med en ökad import (som behöver öka med ca 90 %). Det är självfallet mycket allvarligt ur ett beredskapsperspektiv att vara beroende av utlandet för en så basal och väsentlig produkt som cement. Ofrånkomligen kommer en sådan import också att leda till ökade kostnader för bostadsproduktionen där kostnadsnivån redan ligger på en besvärande hög nivå. Fördyringen kommer också att bli problematisk för andra näringar, såsom gruvbranschen, som redan stångas på en tuff och konkurrensutsatt marknad. Vad det innebär för miljön att frakta kalksten från andra delar av jorden kan man naturligtvis också reflektera över.

Det kan knappast anses saknas skäl för att Cementa ska få att fortsätta sin kalkstensbrytning på Gotland och processa den i sin fabrik som 2030 dessutom beräknas vara klimatneutral avseende koldioxidutsläpp. Om jag förstår Miljöbalken (2 kap, § 9) rätt har regeringen befogenhet att, om det finns särskilda skäl, tillåta verksamheter som är av synnerlig betydelse utifrån allmän synpunkt. Om denna möjlighet föreligger bör den omgående användas för att rädda vitala, nationella intressen. Om inte behöver regeringen lika omgående ta initiativ till att ändra lagen. Vi kan ju inte ha en lagstiftning som hotar eller rentav hindrar välstånd och funktionalitet i vårt land. Sverige behöver cement!

Slutligen kan jag inte låta bli att reflektera över att betydelsen av rikets andra cementfabrik, den i Skövde, nu har ökat. Här fick Cementa, efter några turer i olika Mark- och miljödomstolar, till sist tillstånd för fortsatt brytning av kalksten. Skövde kommun tillstyrkte fortsatt brytning i sitt yttrande till domstolen. Det rådde dock inte politisk enighet bakom det beslutet. De lokala Liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjorde gemensamma ansträngningar för att sätta stopp för brytning och cementproduktion i Skövde. Om de hade lyckats med detta tilltag hade situationen i Sverige idag varit än mer besvärande och än mer allvarlig. Dessbättre högg de i sten.