Sympatisk skoluniform

De gångna veckan har jag tillbringat i London tillsammans med mina båda döttrar. Tillsammans har vi upplevt ett sedan länge planerat och emotsett sommaräventyr när vi har skrotat runt i en världsstad och skapat gemensamma minnen. Alldeles underbart!

I Sverige är det sedan några veckor sommarlov för skolbarnen, men inte i England. Vi såg flera klasser med skolbarn spatsera hand i hand med läraren i spetsen på trottoarerna. Vi mötte dem inne på olika museer och vi trängdes med dem under förflyttning i tunnelbanan. Att det var skolklasser var enkelt att slå fast. Barnen bar nämligen skoluniform.

Skoluniform är en brittisk företeelse. Den förekommer mig veterligen endast i Storbritannien och i brittiskinfluerade länder, men knappast alls utanför dessa. Själv har jag tidigare betraktat skoluniformen som ett kuriöst uttryck för brittisk konservatism. Sedan mina egna barn nått skolåldern och sedan jag som förtroendevald  intresserat mig för skolan, har jag ändrat uppfattning. Jag tycker numera att skoluniform är något praktiskt, sympatiskt och klokt. Det är synd att den inte används i Sverige!

Barn lär sig tidigt de oskrivna reglerna för hur de förväntas se ut och vara klädda. De vet vad som är inne och vad som är ute. Vad som är rätt och vad som är fel. På sätt och vis ikläder sig skolbarnen därmed någon slags informell skoluniform, formade av plagg och attribut som anses vara “rätt” och på modet. Jag anar att detta blir tydligare och börjar mycket tidigare, än när jag själv var barn. Ängslan för att inte vara rätt och för att vara avvikande är naturligtvis mycket stressande  för ett barn.

Jag tror att skoluniformen skulle kunna bidra till att minska pressen på våra barn, ge dem bättre utrymme för att utveckla sina personligheter och att koncentrera sig på sina studier i skolan. Jag ser skoluniformen som ett medel bland flera för att upprätthålla en god värdegrund, trygghet och studiero. Till dem som hävdar att uniformen skulle beröva eleverna sin identitet och särart, säger jag att dessa inte sitter i kläderna. I London såg jag för övrigt hur några barn hade sett till att personifiera sin klädsel med små, diskreta och enkla attribut. Bland annat såg jag en flicka med en Liverpool-pin på slaget till sin kavaj.

Detta är mina egna tankar och reflektioner. Jag vet inte om det finns studier på vilka effekter förekomsten av en skoluniform har, men jag ska försöka ta reda på det. Om det är så att det till och med går att bevisa att skoluniformen har en positiv påverkan på den psykosociala miljön i skolan och därmed på elevernas tillstånd, visst borde den då kunna vara välkommen även i Sverige?