Konsten att göra sig irrelevant
Emellanåt tar debattörer – så även jag själv – ut svängarna och spetsar till sina formuleringar för att åstadkomma en dramatiserad bildsättning och därigenom öka intresset för sin sak. Med förenklade resonemang försöker de få något att verka handla om svart eller vitt, trots att verkligheten är så mycket mer mångsidig och komplicerad och rymmer avsevärt fler aspekter och kulörer än så. Att förenkla och krydda argumenten kan ha sina poänger. För vem orkar på kort tid läsa om och sätta sig in i något som är svårt och komplicerat? Och vem är benägen att alls ta ställning, om saken inte upplevs betyda så mycket?
Men metoden kräver ett uns av finess och känsla. Den som tar i från tårna för att göra sin berättelse dramatisk och tillspetsad riskerar att gå för långt, hamna fel och rusa offside. Den som överskrider gränserna för vad som är anständigt och sunt riskerar att göra sig själv irrelevant. Och det är just det som Bengt Sjökvist, PRO:s ordförande i Skövde, ägnat den gångna veckan åt att göra.
I SLA den 25 augusti tappar Sjökvist fullkomligt kontrollen över sin penna. I vild iver att tvåla till omvårdnadsnämndens förtroendevalda, gentemot vilka han alltid vinnlägger sig om att upprätthålla en hård och konfrontatorisk attityd, menar han att dessa “visar ett förakt mot svaghet, som börjar likna det förakt som förekom ute i Europa på 30-talet”.
Man behöver inte vara särdeles bildad för att förstå att Sjökvists liknelse är misslyckad, osmaklig och alldeles väldigt överdriven. Var och en vet att äldreomsorgen i Skövde inte alls har någon beröringspunkt med de förfärliga ideologier, vilka på 1930- och 40-talen ledde till krig och förödelse i världen samt etniskt motiverade och industriellt utförda massavrättningar. Alla inser att de som på olika sätt arbetar med och för våra gamla är vanliga, hyggliga människor, som drivs av allt annat än något “förakt mot svaghet”. Mina partivänner Svante Skoglund och Magnus Hammar påpekade förtjänstfullt i insändare just att Sjökvist gått alldeles för långt.
Detta borde Sjökvist ha insett utan hjälp. Han kunde ha backat, han kunde ha medgett att liknelsen var olämplig och han kunde ha visat något litet tecken på ånger för sitt kolossalt klumpiga felsteg. Men det gjorde han inte. Han valde att stå kvar och veva i sitt hopplösa offsideläge. Få minns vad karln ursprungligen ville förmedla för budskap. Desto fler kommer istället ihåg att hans tarvliga, plumpa och oanständiga jämförelser. Särskilt eftersom han fortsätter att försvara dem.
Det förvånar mig att PRO, som jag känner som en seriös organisation, låter sin ordförande hållas.
LÄNKAR:
PRO säger nej till alla försämringar – SLA 25 augusti 2015
Skäms, Sjökvist! – SLA 27 augusti 2015
Jag tänker inte skämmas – SLA 28 augusti 2015
Omdömeslöst av Sjökvist – SLA 29 augusti 2015
Tvångsvård också? – SLA 29 augusti 2015