(S) abdikerar från ansvarstagande
Idag publicerar SLA min artikel om den mycket märkliga överenskommelsen mellan S och MP om amnesti för en stor grupp människor som inte har beviljats asyl i Sverige. Artikeln följer nedan.
Statsminister Stefan Löfvén (S) har ingått överenskommelse med Miljöpartiet om att bevilja amnesti för ensamkommande vuxna, vilka tidigare har fått avslag på sina asylsökningar av Migrationsverket. De, som varken är barn eller bedöms ha skyddsbehov, ska nu beredas möjlighet att stanna kvar i landet. Nu ersätts stabilitet, rättssäkerhet och förutsägbarhet i asylsystemet med kortsiktigt politiskt godtycke och opportunism.
Huvuddelen av de ca 9000 som omfattas av beslutet fick sin ålder uppskriven till över 18 år vid Migrationsverkets prövning. Huvuddelen är vuxna människor, de flesta är män och flera har farit med osanning om sin ålder, hävdat sig vara barn och därmed orättfärdigt tillskansat sig fördelar gentemot andra. Dessa människor ska nu beviljas ytterligare förmåner. Regeringens nya amnestipolitik utgår nämligen från att de unga vuxna ska genomgå gymnasieutbildning.
Därmed skapas starka incitament för dessa många vuxna att skriva in sig i gymnasieskolan. Skolan är redan satt under hårt tryck i Sverige på grund av det hastigt ökade invånartalet parat med den besvärande bristen på lärare. Hur flera tusen nya gymnasieplatser nu snabbt ska trampas fram har inte regeringen kunnat redogöra för. Inte heller för vilka konsekvenser det beräknas få för kvalitén i undervisningen.
Hur finansieringen ska ske är också oklart. Regeringen har ingen uppfattning om vad den nya amnestipolitiken kostar. Det ligger i farans riktning att ytterligare kostnader stjälps över på redan ansatta och prövade kommuner. Sammantaget minskar samhällets förmåga för att ta emot och stödja dem som mest behöver vår hjälp; det vill säga de som har befunnits ha skäl för och rätt till asyl.
Regeringen har inte heller visat på någon hållbar lösning i bostadsfrågan. Det är ingen djärv gissning att den än en gång befaller kommunerna att reda ut konsekvenserna av sin ogenomtänkta politik. Det är ingen enkel uppgift. I huvuddelen av kommunerna råder det bostadsbrist. Regeringen har konsekvent underlåtit att vidta åtgärder för att liberalisera den dysfunktionella svenska ”bostadsmarknaden”. Utbud är inte nära att möta efterfrågan och i avsaknad av smörjmedel har flyttkedjorna rostat fast. Verklighetens Sverige står klent rustat att möta regeringsmaktens nycker.
Samtidigt som S och MP beviljar uppehåll, underhåll och utbildning för dem som varken är barn eller har skyddsbehov, utvisar Sverige människor som har både arbetstillstånd och arbete, försörjer sig, betalar skatt och bidrar till vårt samhälle. Ofta är skälen härtill löjligt triviala. Ett missat semesteruttag eller ett slarvfel i en löneutbetalning kan vara skäl för fällande dom utifrån den rådande, rigida politiken för arbetskraftsinvandring. Det är beklämmande, det är skamligt och det är skadligt för Sverige.
Verklighetsfrånvända MP har i partnerskap med maktfullkomliga S raserat grunden för en rimlig, rättvis och rättssäker immigrationspolitik. Med denna manöver räddar statsministern tillfälligt sin bräckliga regeringskonstellation. Men han abdikerar från ansvarstagandet för Sverige.
Anders G Johansson (M),
Skövde