Mörker till vänster
Glad första advent! Gårdagen ägnade jag och döttrarna åt att få adventsstjärnor och -stakar på plats i fönstren och ljusslingor på balkongräcket. Det är fint med alla ljuspunkter, som nu kommer på plats i den annars så mörka årstiden.
På tal om mörker. Jag läser Svenska Dagbladets söndagsintervju med Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt. Som vanligt och alltid är knappast realismen utgångspunkt när detta parti formulerar politik och program. Bemanningsföretag ska förbjudas och det gamla kravet på 30 timmars arbetsvecka har återigen dammats av.
Trots en globaliserad värld och en hårdnande konkurrens från snabbt framryckande asiatiska länder, är den högste vänsterpampen alltså fullt sysselsatt med att fundera på hur han ska försvåra för svensk företagsamhet, begränsa antalet arbetande timmar och samtidigt öka de offentliga utgifterna. En ekvation som inte alls går ihop.
Välfärdens styrka har ett direkt samband med företagsamhet och arbetsamhet. En politik, som medvetet inriktar sig mot att vi ska arbeta mindre kommer snabbt urholka kvaliteten i välfärden. Färre företag och mindre arbete går hand i hand med lägre pensioner, sämre skola och sjukvårdsköer. Den som förnekar detta är antingen oerhört naiv eller synnerligen populistisk. Eller möjligtvis en kombination av dessa.
Denna från vänster kommande krigsförklaring mot arbetslinjen kan ändå inte avfärdas och nonchaleras. Vänsterpartiet kommer av nödvändighet att vara en del av en eventuell, rödgrön regering efter valet, även om oppositionsledaren Stefan Löfvén (S) gör sitt bästa för att förneka detta besvärande faktum. Det är svårt att då tro att Jonas Sjöstedt och kommunisterna inte ställer några politiska krav för sin medverkan. Krav som snabbt och obönhörligt skulle föröda Sverige som tillväxt- och välfärdsnation.
Sverige behöver mer av företagsamhet och arbete. Inte mindre! Därför behöver Sverige Moderaterna och Alliansen.