Händeleserna i Malmö förfärar och förskräcker. Extraordinära händelser kräver extraordinära åtgärder. Jag och Moderaterna i Västra Götaland har föreslagit att militär ska kunna understödja polisen vid allvarliga och samhällshotande situationer.
På fredagen höll jag mitt första anförande på en partistämma. Jag talade om vikten av att Polisen får bättre möjligheter att vid allvarliga och samhällshotande situationer begära understöd av Försvarsmakten.
C och L har gjort upp med S-MP-regeringen om att inte räkna upp försvarsanslagen för faktiska kostnadsökningar. Bedrägligt men ingenting nytt. Ett rättvisande försvarsprisindex behöver införas. Det har jag föreslagit i en motion till Moderaternas partistämma.
Värdet av att det nu råder bred politisk samsyn bakom den svenska försvarspolitikens huvuddrag kan inte nog understrykas. Det är i grunden mycket välkommet att den politiska fäktningen nu kan komma att handla om hur försvaret ska finansieras. Inte längre om det ska finansieras.
I Socialdemokraterna sätts försvaret av det egna partiet och regeringsmakten framför värnet av Sverige. Vårt land förtjänar en annan och bättre regering. Det skriver jag i dagens SLA.
Idag publicerar SLA min debattartikel om Socialdemokraternas eländiga och farliga hantering, eller snarare ickehantering, av försvarsfrågan.
Att regeringen äntligen vill återupprätta civilförsvaret är bra och efterlängtat. Men i själva verket förhalar och fördröjer regeringen nödvändiga åtgärder. Det grundar sig i Socialdemokraternas ovilja att betala för Sveriges försvar.
Jag gissar att det svenska försvaret, när spelet är färdigspelat, kommer att få mer pengar. Men inte säkert de 84 miljarder som försvarsberedningen ursprungligen var överens om. Tillskotten riskerar att ske till priset av några slopade, liberala reformer på regeringsagendan samt en ytterligare sönderslagen borgerlighet.
Värdet av den flera hundra sidor tjocka rapporten från försvarsberedningen måste ifrågasättas. Socialdemokraterna har obstruerat i frågan om försvarets finansiering. Utan pengar är det naturligtvis långt ifrån säkert att nödvändiga försvarsansträngningar blir verklighet.
Försvarshaveriet borde, som jag ser det, vara en kabinettsfråga. Om Centerpartiet och Liberalerna menar allvar med det ställningstagande som de idag trumpetar, borde de nu i konsekvensens namn fullfölja med att stödja ett misstroendevotum riktat mot regeringen Löfvén.