Värdet av den flera hundra sidor tjocka rapporten från försvarsberedningen måste ifrågasättas. Socialdemokraterna har obstruerat i frågan om försvarets finansiering. Utan pengar är det naturligtvis långt ifrån säkert att nödvändiga försvarsansträngningar blir verklighet.
Försvarshaveriet borde, som jag ser det, vara en kabinettsfråga. Om Centerpartiet och Liberalerna menar allvar med det ställningstagande som de idag trumpetar, borde de nu i konsekvensens namn fullfölja med att stödja ett misstroendevotum riktat mot regeringen Löfvén.
Med reservation för att SVT:s nyhet ännu inte är bekräftad är jag beredd att göra försiktig honnör för försvarsberedningens ledamöter. De tycks ha tagit steg i rätt riktning för att höja den svenska försvarsförmågan, även om jag givetvis hade önskat att steglängden var större. Bra av Moderaterna och övriga borgerliga partier att hålla fast vid strävan mot 2 %-ambitionen och denna gång inte nöja sig med nålpengar som steg på vägen.
Att schabbel med uppgifter av vikt för rikets säkerhet inte är skäl nog för att avskeda Transportsstyrelsens generaldirektör är en skandal.
Av reaktionerna i sociala medier att döma fins det en bred aceptans för tanken att militären ska kunna stödja polisen vid extraordinära, allvarliga händelser. Ådalen-komplexet tycks inte längre vara något som tynger människor i allmänhet.
Polisen ska ges bättre möjligheter och större befogenheter att rekvirera stöd från Försvarsmakten. Det föreslår jag i en motion till Skövdemoderaternas årsmöte.
Vi kan omöjligen upprätthålla och än mindre utveckla en nationell krismedvetenhet, beredskap och robusthet, om vi samtidigt tolererar myndighetschefers och ansvariga politikers slarv med sådant som är av central betydelse för vår gemensamma säkerhet.
Det är glädjande att det nu förefaller råda bred samsyn i Försvarsberedningen om att rusta upp och förstärka det svenska försvaret. Det är något som jag personligen har argumenterat för länge. Huvudsakligen i motvind.
Den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden. Idag är det 100 år sedan kanonerna tystnade och striderna i det första världskriget upphörde.
Om antalet soldater, sjömän och officerare ska bli fler, måste först officerarna sluta att bli färre. I korthet kräver det att löner och anställningsvillkor måste förbättras för att fler ska söka sig till och stanna kvar i yrket. Välutbildad, motiverad och tillgänglig personal är en förutsättning för återuppbyggnad och upprätthållande av en nationell försvarsförmåga värd namnet. Sverige behöver en moderatledd regering och en ansvarsfull budget. För säkerhets skull.