S-regeringens satsning på den kostsamma höghastighetsbanan på andra sidan Vättern tränger bryskt undan nödvändigt underhåll och utveckling av den befintliga infrastrukturen i landet. Sverige behöver en regering som hushållar med skattemedlen samt vårdar och utvecklar landets vägar och järnvägar. Kommunalråden Katarina Jonsson (M), Adam Johansson (M) och Bengt Sjöberg (M) skriver med mig i SLA.
Sex trafikforskare uppmanar på DN debatt Kristdemokraterna att, liksom Moderaterna, säga nej till det enormt kostsamma snabbtågsprojektet. Jag instämmer i uppmaningen.
Upplevelsen av ännu en rejäl tågförsening påminner mig om den mycket skeva politik som regerningen nu för i infrastrukturfrågor. Den ägnar sig åt kvalificerat slöseri istället för att lösa jämförelsevis enkla och billiga problem.
Idag är återigen Västra stambanan utslagen efter en urspårning. Sverige behöver satsa mer på underhåll och kapacitetsförstärkning av befintlig järnväg istället för fantasifulla höghastighetståg.
Monica Green (S) försöker skyla över sin regerings tillkortakommanden genom att på hemmaplan aggressivt och felaktigt utmåla kommunalrådet som Svarte Petter. Det är inget annat än simpel teater och sjaskiga charader.
Regeringen måste ingripa NU och ta initiativ till att förändra reglerna för strejkrätt i Sverige. Att vänta ytterligare är att sätta jobben, företagen och tillväxten på spel. Det är ansvarslöst.
Jag är lättad över att mitt parti äntligen landat i och kommit ut i den kloka och förnuftiga hållningen att säga nej till dyra höghastighetståg som inte ger samhällsnytta. Worth waiting for.
Beskedet om järnvägarnas usla standard gör för mig klart att kraftsamling måste ske till underhåll och utveckling främst av befintlig struktur. Och att det kostsamma fantasiprojektet med snabbspårsjärnväg skrotas.
I onsdags refererade SLA till Skattebetalarnas rapport och påstod att denna menade att Skövde har höga kostnader för det politiska arbetet i kommunen. Det är fel. Rapporten hävdar det motsatta.
Kostnaden för de höghastighetsbanor, som skissas inom ramen för Sverigeförhandlingarna, är gigantiska. Det är på tiden att de ifrågasätts. Andra investeringar ger större nytta och måste prioriteras.