S-regeringens säkerhetspolitik klarade inte kontakten med den brutala verkligheten. Allianslösheten medförde, tvärtemot vad som brukade hävdas i högtidstalen, ett besvärande säkerhetsunderskott och ett farligt vacuum i Östersjöregionen. Den socialdemokratiska säkerhetspolitiken visade sig vara ett högriskprojekt.
Så har Socialdemokraterna till sist tillkännagivit sin helomvändning i synen på ett svenskt medlemskap i NATO. Decennier av konsekvent nej blev till sist ett ja. Vi välkomnar att det nu finns en tydlig majoritet för att föra vårt land i trygg hamn. Det skriver jag och Gustaf Göthberg (M), riksdagskandidat från Göteborg.
Det är mycket välkommet och värdefullt om eller snarare när sossarna äntligen ställer sig bakom ett NATO-medlemskap. Den västliga försvarsalliansen är varken en vänster- eller högerfråga. Medlemskapet är en grundläggande förutsättning för Sveriges säkerhet. Det är betänkligt att det skulle krävas ett uppenbart hot mot vårt land för att S äntligen skulle förmå sig att släppa NATO-frågan som ett inrikespolitiskt slagträ. Nationella säkerhetsfrågor behöver hanteras med större ansvar och allvar än så.
SSU vill, hellre än ett svenskt medlemskap i NATO, se ett fördjupat försvarssamarbete i EU. Det finns minst två problem med denna idé: 1. Något EU-försvar finns inte. 2. Ett sådant försvar skulle sakna två mycket väsentliga komponenter: USA och Storbritannien.
Igår deltog jag i en debatt med Erik Ezelius (S) om NATO i P4 Skaraborg, Sveriges Radio. Det var vänligt och stillsamt. Detta eftersom Socialdemokraterna, som efter att länge ställt sig oresonligt avvisande till ett medlemskap, numera saknar uppfattning och "inte utesluter något".
Idag publiceras på Moderaternas i Västra Götaland webbplats en intervju med mig om hur jag ser på läget i Ukraina och framförallt det svenska försvaret
Att snabbt rusta upp försvaret när kriget redan blossar i närområdet kommer att få konsekvenser för kostnadssidan. Än en gång är det angeläget att med nykterhet betrakta möjligheterna som ett medlemskap i försvarsalliansen NATO innebär. Den gemensamma försvarsplaneringen och samordningen som sker i alliansen ger förutsättningar för att optimera utfallet av de gemensamma försvarsansträngningarna. Den avsaknad av försvarsgarantier som allianslösheten innebär kan Sverige aldrig enskilt kompensera för. Ensam är inte stark. Ensam är dyrt, dåligt och äventyrligt.
Magdalena Anderssons (S) utflykt till London är ett uttryck för Socialdemokraternas anmärkningsvärda beröringsångest med NATO. Nu är det inte tid att sätta inrikespolitik framför nationell säkerhet. Frågan om NATO behöver diskuteras sakligt och seriöst både i försvarsberedningen och mellan de svenska och finska regeringarna.
Att utesluta samarbete om militärt försvar är ologiskt, osolidariskt och dessvärre också farligt. Det skriver jag i en replik till debattören Per Blomquist i dagens SLA.
I Ukraina försvaras inte bara en självständig, suverän nation. Där försvaras övriga Europa och den säkerhetsordning som har utvecklats sedan det kalla krigets slut. För den ryske diktatorns anspråk är större och går bortom Ukraina. I det territorium som han anser att det ryska herrefolket är berättigat att behärska ligger ytterligare europeiska, fria nationer. Sverige är ett av dem.