Skövde kommun visste med vem den hade att göra när avtalen om Billingen skrevs. Kommunen har inte tagit någon ekonomisk risk i sin relation med First Hotel. Det skriver Katarina Jonsson och jag i en replik till Skövdes vänsteropposition.
I Socialdemokraterna sätts försvaret av det egna partiet och regeringsmakten framför värnet av Sverige. Vårt land förtjänar en annan och bättre regering. Det skriver jag i dagens SLA.
Idag publicerar SLA min debattartikel om Socialdemokraternas eländiga och farliga hantering, eller snarare ickehantering, av försvarsfrågan.
SLA skriver om hur biografen Vintergatan i Tibro kämpar för sin överlevnad. Det är inte djärvt att anta att S-MP-regeringens höjda skatt på biobiljetter knappast har bidragit till att öka flödet av biobesökare.
Att regeringen äntligen vill återupprätta civilförsvaret är bra och efterlängtat. Men i själva verket förhalar och fördröjer regeringen nödvändiga åtgärder. Det grundar sig i Socialdemokraternas ovilja att betala för Sveriges försvar.
Trots att finansdepartementet självt har visat att avskaffandet av värnskatten finansierar sig själv, sörjer finansministern dess avskaffande. Det är farligt för Sverige att regeras av ett parti som av ideologiska skäl vill trycka ned dem som är en förutsättning för allas vår välfärd.
Vi får inte veta hur det extrema Vänsterpartiet ska tillåtas att påverka den svenska politiken. Det regleras i ett hemligt avtal mellan S och V. Har Annie Lööf och Jan Björklund fått läsa pappret? Har de hållits utanför eller låter de sig hållas utanför? Köper de den röda grisen i säcken?
Centerpartiet och Liberalerna har sagt sig vilja hålla Vänsterpartiet bortom politiskt inflytande. Men de har glömt att detta partis medverkan faktiskt är en förutsättning för att Januariöverenskommelsen alls ska kunna sjösättas. Om M, KD, SD och V alla röstar nej, tolererar inte riksdagen Stefan Löfvén som statsminister.
Statens kärnuppgifter, ansvaret för statsfinanserna och omsorgen om de mest utsatta får stå tillbaka när Socialdemokraterna desperat försöker hejda sitt förtroenderas.
För Olof Palme var politik att vilja. För Stefan Löfvén är politik att vela. Den orutinerade och osäkre statsministerns irrfärder fram och tillbaka är en beklämmande uppvisning i usel statsmannakonst.