Landsbygdsfientlig kulturpolitik
SLA skriver om hur den föreningsdrivna biografen Vintergatan i Tibro kämpar mot otillräcklig lönsamhet och för sin överlevnad. (Dessvärre är artikeln låst och endast tillgänglig för prenumeranter). Om inte utvecklingen vänds och intäkterna ökar riskerar ortens biograf att tvingas stänga och avvecklas.
I artikeln reflekteras det inte alls om hur den höjda momsen på biobiljetter har påverkat biografens förutsättningar. Men det är inte djärvt att anta att dyrare biljetter knappast har bidragit till att öka flödet av besökare till Vintergatan eller andra, mindre biografer på landsbygden.
Det var S-MP-regeringen som 2018 höjde skatten på biobiljetter från 6 % till 25 %. Det är en rejäl höjning som naturligtvis blir kännbar i plånboken. När människor av ekonomiska skäl väljer att göra färre biobesök är det de salonger med mindre kundunderlag som drabbas hårdast. Dessa finns i landsorten.
Det finns drag av osympatisk snobbism över denna del av regeringens kulturpolitik. Vardagskulturen i form av bio beskattas alltså med 25 %. Men den som istället väljer att ägna sig åt “finkultur” som balett, opera och teater, kommer fortfarande undan med 6 % skatt på biljettpriset. Utbudet av dessa av S-MP-regeringen privilegierade kulturyttringar finns det emellertid inget vidare utbud av utanför de större städerna. Inte heller har vi landsbygdsbor någon större glädje av att S-MP-regeringen slösar skattemedel för att tillhandahålla besökarna gratis inträde på de olika statliga museerna, vilka med få undantag finns i huvudstaden.
Det är orimligt att en regering för en politik som främst och mest är anpassad för människor som lever sina liv i huvudstadsregionen. Denna regering borde aldrig ha fått tillträda. Denna regering borde inte tillåtas att sitta kvar.