Territoriell ledning bör utövas från Skövde

Skummar med ett öga – det andra följer VM-finalen i fotboll – av dagens nyheter och finner att försvarsminister Sten Tolgfors (M) skrivit på Brännpunkt i dagens Svenska Dagbladet (länk). Normalt sett läser jag alltid Svenskan på morgonen, men nu är det semester och vistelse i Falkenberg. Därav denna sena upptäckt.

Det som intresserar mig mest är att försvarsministern skriver att “den territoriella aspekten stärks genom att förmåga till regional territoriell ledning föreslås inrättas på fyra platser i landet”. Det är intressant! Territoriell ledning offrades för inte längesedan på insatsförsvarets altare och dömdes ut som omodernt. All ledning skulle utövas från Stockholm, eller i alla fall Mälardalen.

Under invasionsförsvarets dagar fanns en rejäl ledningsorganisation, där försvarsområdesbefälhavarna med staber (Fo) svarade för ledning av territorialförsvaret inom ett område oftast motsvarande ett civilt län. Därutöver svarade militärområdesstaberna (Milo) för operativ ledning, dvs. samordning av stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna, inom ett större område. Innan den regionala ledningsstrukturen slutligen skrotades helt och överfördes till Högkvarteret i Stockholm återstod tre s.k. militärdistriktsstaber i norra, mellersta och södra Sverige. I Skövde fanns västra militärområdesstaben t o m 1993. Som sista högre stab i Skövde avvecklades 3. arméfördelningsstaben 1997.

Försvarsministern vill åstadkomma någon slags redundans i ledningssystemet och konstaterar att en enda, central ledningsnivå riskerar att utgöra “en flaskhals om flera insatser samtidigt måste göras”. Han ser även poängen i att förutsättningarna för civil-militär samverkan underlättas. Det senare var tidigare något av en svensk paradgren inom ramen för totalförsvaret. Den förmågan har i mångt och mycket gått förlorad i och med den centraliserade ledningen. Detta – paradoxalt nog – samtidigt som Försvarsmakten fått ökat ansvar och vidgade befogenheter att stödja det civila samhället i kris.

Jag är mycket positiv till detta, även om jag samtidigt ser en liten, liten risk i att resurser satsas på överbyggnad, istället för på verkansdelarna, dvs. förbanden. Det är ändå en tydlig signal om att Sverige ska försvaras och att försvaret ska planeras, förberedas och övas. Bra, Sten Tolgfors!

Nu återstår frågan var dessa ”förmågor till territoriell ledning” ska placeras. Jag hoppas att regelrätta staber inrättas och att dessa får överta summan av de gamla fo-, fördelnings- och milostabernas uppgifter. Det finns, föreställer jag mig, tekniska förutsättningar för detta idag. Dessutom är förbandsmassan avsevärt mycket mindre än förr och organisationen mer homogen än tidigare.

Var ska då dessa staber ligga? Det vet jag inte. Jag söker informationen. Min egen uppfattning är att Västra Götalands län – landets största befolkningscentrum efter Stockholmsregionen – självklart ska ha en. Jag tycker då inte alls att det är självklart att denna ska inrättas i Göteborg, även om det är den överlägset största staden med en hamn av strategisk betydelse samt att landshövdingen – en viktig civil samverkanspartner – har sitt residens där. Jag tycker att staben ska inrättas i Skövde. Detta på grund av närheten till det kluster av militära förband som Skaraborg utgör. Ledning och ledarskap utövas till syvende och sist bäst genom närvaro!

FÖLJ MIN KAMPANJ PÅ FACEBOOK

Anders G | Marknadsför din sida också