Tre förslag för förbättrad försvarspolitik

Huvuddelen av lördagen har jag ägnat åt distansmöte med Moderaterna i Västra Götalands förbundsråd. Förbundsrådet består av företrädare för alla partiets föreningar i länet och länsförbundsstyrelsen. Eftersom syfte med dagens möte var att förbereda för Moderaternas stundande, nationella arbetsstämma var deltagandet utökat med stämmoombud och ersättare för sådana.

Jag tillhör den senare kategorin. Eftersom jag står på 21:e plats i inkallelseordningen är sannolikheten för deltagande på arbetsstämman i Helsingborg försvinnande liten. Desto viktigare att idag tillvarata möjligheten till påverkan på utformningen av partiets politik. Jag ingick idag i det utskott som såg över partiets proposition om säkerhets- och försvarspolitik. Uppgiften var att prioritera fem förslag som ombuden för Moderaterna i Västra Götaland ska ägna särskild möda åt att försöka samla stöd för på stämman och därmed lägga fast som nationell politik.

Det lyckades jag väl med, om jag får säga det själv. Jag fick in tre förslag som prioriterade. Förslag som innebär ändringar och/eller kompletteringar till partistyrelsens förslag:

Beakta och hantera de risker och svagheter som ökad elektrifiering innebär
Elektrifieringen av samhället är och beskrivs som en fantastisk möjlighet. Under förutsättning att vi förmår producera fossilfri el kommer vår mobilitet kunna ske helt utan klimatpåverkan. Men elektrifieringen innebär också risker och svagheter som behöver beaktas och lösas.

Så länge förbränningsmotorn förses med drivmedel kan den driva ett fordon autonomt. Med elfordonen blir vi beroende av el som ska produceras någon annanstans och överföras genom kraftnäten. Det är en struktur som är sårbar och känslig för driftstörningar och sabotage. Dessa sårbarheter behöver beaktas och minskas, bland annat genom att säkerställa spridning av energiproduktion i landet samt redundans i kraftöverföringen.

Prioritera nationellt försvar framför internationella insatser
Riksrevisionen rapporterade nyligen att Försvarsmaktens arbete med återtagandet av nationell försvarsförmåga under åren 2016-2020 gick mer långsamt och sämre än vad både riksdagen förväntade sig och myndigheten bedömde att det skulle göra. Riksrevisionen pekar bland annat på att det omfattande deltagandet i internationella operationer är krävande att upprätthålla samtidigt som man återigen ska bygga upp det nationella försvaret.

Återtagande och tillväxt är en mycket krävande uppgift. Den kräver prioritering och kraftsamling. Därmed är det fullt rimligt att Sverige under en period prioriterar ned sitt deltagande i internationella insatser.

Ge myndigheter av betydelse för totalförsvaret likformig territoriell indelning
Nyligen föreslog en utredning att Sverige ska delas in i sex geografiska områden för ledning och samordning av den civila beredskapen och det civila försvaret. Det militära, territoriella försvaret förväntas få motsvarande indelning. Militärdistrikten kommer att få motsvarande indelning (vilket innebär att nya distrikt med staber behöver inrättas).

Men det räcker inte. Totalförsvaret behöver i sin helhet ha en rationell och ändamålsenlig organisation och indelning som underlättar för samverkan myndigheter emellan. Därför behöver alla myndigheter och betydande aktörer på sikt ha samma indelning. Det kräver omorganisation av vissa myndigheter. Polismyndigheten är idag till exempel indelad i sju regioner.

Det är tre viktiga frågor som förtjänar att diskuteras vidare, tycker jag. Och ännu hellre tas om hand genom politiska beslut i riksdagen. Det behövs för att få ordning på Sverige.

LÄNK:

Handlingar till Moderaternas arbetsstämma 21-24 oktober 2021