Välkommen lagändring

Kyrka

Idag läser jag att Alliansregeringen avser förtydliga skollagens skrivning om vad som gäller för genomförande av skolavslutning i kyrkorummet. Det är utmärkt och det är inte en dag för tidigt! För lagstiftningens hittillsvarande, rigida syn på hur icke-konfessionalismen ska tillämpas har bidragit till att utveckla något som närmast liknar beröringsångest gentemot kyrka och religion. Det är inte sunt. Det är en hållning som bidrar till att erodera vårt kulturarv och som leder till att våra barn riskerar att stå oförstående inför vårt samhälles kultur och traditioner.

Så sent som i juni kunde man läsa i de lokala bladen om att en präst uttalat en välsignelse över barnen vid en skolavslutning. Det var uppenbart ett brott mot skollagen, så som den nu är skriven. Medveten om detta hade jag själv svårt att förstå den panikångest, som den prästerliga handlingen genererade och som motiverade någon eller några att vända sig till myndigheten Skolinspektionen med anmälningsblanketter. En välsignelse är (enligt Wikipedia) “en formel uttalad över någon eller något för att förmedla välgång och lycka“. En välsignelse ställer inte krav på gudstro. Den diskvalificerar heller inte någon trosuppfattning. En välsignelse är en vänlig gest och en kärleksfull handling. Således inte något som borde ge rektorer, elever, föräldrar eller byråkrater anledning till magknip.

Jag tror att det underlättar för skola, kyrka, barn och föräldrar när traditionsarvet nu avkriminaliseras och tillgängliggörs. Jag hoppas att lagändringen i slutänden också blir tydlig och klar och att tolkningsutrymmet därmed begränsas. På Skolinspektionen minskar sannolikt då högarna med anmälningar, vilka nu säkert som amen i kyrkan ramlar in vid terminsavslutningarna.

LÄNK:

Skolavslutningar i kyrkan tillåts – regeringen 05 augusti 2014
Strängare förslag om skolavslutningar – SLA 07 augusti 2014
Tidigare blogginlägg om kyrkan