Välkommen viljeinriktning

sweden
Den första arbetsdagen efter den alldeles ljuvliga påskhelgen började jag med att likt Rönnerdal skutta med ett skratt ur min säng. Detta för att klockradion, under sitt mödosamma arbete med att väcka mig till liv, trumpetade att regeringen på DN Debatt presenterat en ökning av försvarsanslagen. Det handlar inte, fick jag så småningom klart för mig, om några direkt omedelbara åtgärder. Det är fråga om en långsiktig resursförstärkning. Under förutsättning att Alliansen vinner valet ska den inledas 2015 och vara fullt utvecklad 2024. Då ska anslagen för förbandsverksamhet och materiel ha ökat med 5,5 miljarder kronor, jämfört med dagens ramar och – viktigt, viktigt – denna ökning är inflationsskyddad.

Lite överraskad är jag att regeringen gör detta utspel nu, några veckor före det att försvarsberedningen ska presentera sina slutsatser. Möjligen innebär det slutet på den svenska modellen med försvarsberedningar i sin nuvarande form. I teorin är det ju försvarsberedningens slutsatser om utvecklingen i omvärlden som ska vara vägledande för försvarspolitikens inriktning. I realiteten har dock försvarsberedningarna snarare varit ett forum för politiska kompromisser, till vilka omvärldsuppfattningen sedan anpassats.

Bland de många olika satsningarna i regeringens förslag läser jag att utrymmet för att bedriva övningar ska ökas. Detta är riktigt, viktigt och välkommet! Bra och återkommande övningar är en grundläggande förutsättning för att unga människor ska lockas till soldatyrket och hålla fast vid det under kontraktsperioden. Jag såg att även ÖB uttryckte detta som en önskvärd prioritering. Jag läser vidare att regeringen tänker sig att delvis finansiera övningsanslagen genom att minska Försvarsmaktens internationella insatser. Det är en ordentlig kursändring. De internationella uppgifterna har ju under de senaste åren haft en dominerande roll. De har också, som jag uppfattat det, tjänat som en trigger för att rekrytera och motivera soldater. En utlandsmission under kontraktsperioden har ju bidragit till att höja den genomsnittliga inkomsten för soldaten. Om denna möjlighet nu går om intet, måste den rimligtvis kompenseras med något annat, tror jag.

Jag tycker sammantaget att det är positivt och välgörande att regeringen nu uttalar en långsiktig viljeinriktning om att framledes öka försvarsansträngningarna. Det tar lång tid att utveckla de komplicerade system av människor och materiel, som tillsammans utgör vår försvarsförmåga. Därför hade jag gärna sett att regeringen sett till att vinna tid genom att inleda försvarsrestaurationen med måttliga anslagsökningar redan i årets vårproposition. Jag läser i SvD att sossarna föreslår att 400 miljoner ska pekas om från internationell verksamhet i vårbudgeten. Det innebär en tidigareläggning av den finansiering, som Alliansen skissat i sitt förslag. En sådan blygsam, kortsiktig åtgärd borde det gå att komma överens om.

Men klarar S av att skaka hand även om en långsiktig uppgörelse? Jag hoppas det. Eller sätter de tänkta koalitionspartierna, försvarsfientliga V och MP, käppar i hjulet för detta? Alliansen har lagt korten på bordet. Nu är det dags för vänsterpartierna att berätta vad de vill med försvaret.

LÄNKAR:

5,5 miljarder till försvaret – Alliansen 22 april 2014
Alliansen vill höja försvarsanslaget – DN Debatt 22 april 2014
Tidigare blogginlägg om försvaret