Värdegrund även på webben

Idag börjar skolornas hösttermin i Skövde, liksom i de flesta andra svenska kommuner. Jag följde själv med min yngsta dotter, som idag börjar i förskoleklass, till skolan. Det var fint att känna hennes lilla hand krama min och ljuvligt att se hennes ögon stråla av förväntan, när vi gemensamt gick in i skolan. Och samtidigt så klart en smula vemodigt för mig att tänka på hur fort det ändå går för liten att bli stor.

Skolstarten är en dag av förväntan och kära återseenden. Men tyvärr inte för alla. För några barn innebär den första skoldagen ångest, oro och rädsla för att råka illa ut. Detta uppmärksammar Moderaternas partisekreterare Kent Persson och riksdagsledamöterna Per Bill och Andreas Norlén i en artikel på SvD Brännpunkt. De vänder blicken mot den eskalerande nätmobbingen och betonar att polisen med ny lagstiftning nu har bättre möjlighet att utreda och spåra trakasserier på nätet. Jag är inte tillräckligt insatt i hur verkningsfull den nya lagen är och hur polisen kommer att prioritera insatser på området. Men visst är det viktigt att kunna ingripa mot brottslighet på nätet. Och visst är det angeläget att stävja mobbning även på nätet. Informationsteknologins baksida är ju att hot, trakasserier och kränkningar endast ligger en knapptryckning bort. För ett mobbat barn innebär det att förföljelsen och utsattheten inte ens avgränsas till skolan. Terrorn blir både tid- och gränslös och det är vidrigt!

I Skövdes skolor pågår ett ständigt arbete med värdegrundsfrågor, dvs hur vi ska åstadkomma en arbetsmiljö präglad av medmänsklighet och respekt och därigenom förebygga och förhindra kränkningar. Det är ett ständigt pågående och tålmodigt arbete, vilket jag påpekat i tidigare blogginlägg. Jag är glad att en sådan utbildningsinsats i veckan uppmärksammades av lokala massmedia. Bland annat berättade Skövde Nyheter (och även SLA, men den är ju konservativt pappersbunden) om en personalutbildning med medverkan av Dr Neil Hawkes.

I Skövdes skolor pågår också ett arbete med att utveckla användningen av datorn i undervisning och lärande. Detta blir det andra året som högstadie- och gymnasieelever i de kommunala skolorna har tillgång till en personlig dator. På nämndens bord ligger nu ett dokument som, när det är beslutat, ska utgöra riktlinjer för hur sociala medier ska användas i undervisningen. Jag själv inte fullt övertygad om att sociala medier alls har eller ska ha en funktion i skolan, men jag varken kan eller vill heller utesluta det och på så vis begränsa kreativa pedagoger. Däremot måste man, menar jag, ha i åtanke att sociala medier har sina baksidor. För de är tyvärr också utmärkta redskap för den som vill ägna sig åt trakasserier av andra.

När skolnämndens arbetsutskott i veckan nagelfor ett utkast till sådana riktlinjer, menade jag att föräldrar måste ge sitt skriftliga samtycke till att ens barn använder sociala medier som en del av undervisningen. Jag tycker verkligen att det i hög grad är ett föräldraansvar att engagera sig i och vinna förståelse för de miljöer ens barn vistas i på nätet. Det är föräldrarna – inte skolan eller barnen själva – som ska avgöra om de icke myndiga eleverna ska vara till exempel Facebookanvändare. Och när de väl är det, bör föräldrarna anstränga sig för att lära sina barn hur man uppträder med hyfs och respekt även på nätet.

För i en tid när unga lever lika naturligt bakom tangenterna som “IRL”, är detta inte endast en lärares eller ens det diffusa “samhällets” ansvar. Det är vi föräldrar som bär det största och viktigaste ansvaret för våra barn. Värdegrund är inget skolämne. Det är ett något som vi ständigt måste förhålla oss till och något som måste omgärda en uppväxande människa under dygnets alla timmar. Föräldrar måste sätta gränser i den fysiska miljön, liksom i den digitala. Därför är det nedslående och beklämmande att se hur plumpt, vidrigt och kränkande vissa vuxna kan förmå sig att skriva om sina medmänniskor. Tyvärr är ju nätmobbning inte något rent ungdomsfenomen.

Jag avslutar med en bild på några kloka ord, som jag tidigare i sommar mötte vid ett besök på Ystads klostermuseum och utställningen Så skall du leva – en utställning om liv och moral. Den avslutande meningen är mycket tänkvärd, tycker jag.

TIDIGARE INLÄGG:

Inget quick fix mot mobbning (24 april 2012)